Jag tittar igenom foton från de senaste nio månaderna. Stunder som jag har
förevigat tillsammans med fantastiska människor, från underbara platser.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna sammanfatta min EVS. Det är
tusen känslor inblandade.
För ett år sedan hade jag nyss sökt tjänsten, men hade visste inte om jag
skulle få den eller inte. Om fyra veckor avslutar jag min tjänst som volontär i
Bassano del Grappa, Italien, då har tio månader passerat.
Jag lämnar mitt jobb på ungdomscentret (Centro Giovanile), på Conca D’Oro
(social factory) och med två grupper med ungdomar och vuxna. Jag lämnar
arbete med människor som enkelt får mig att skratta även en dålig dag, som
tar med mig på skridskoåkning, konsert, födelsedagsfirande, skräckfilm,
bowling och mängder av pizzakvällar.
Jag lämnar kollegor med stora hjärtan som har visat mig hur man rensar
bland sparrisplantor, plockar blomkål, tappar upp färskpressad olivolja, och
som har fått mig att rensa öring och kanin med ett stort leende.
Jag lämnar en lägenhet där jag har lärt mig att känna mig som hemma. Där
jag har bott med volontärer från flera olika länder, med olika kulturer och
vanor och som gett mig minnen av glädje, musik, sång, irritation,
språkutbyte, stekos, toalettkö och många galna skratt.
Jag lämnar vänner som har släppt in mig i deras vardag, tagit med mig på
utflykter, rally, familjemiddagar och lärt mig göra hemgjorda gnocchi. De har
gett mig skratt och fått en självklar plats i mitt hjärta.
Jag har haft möjligheten att se många fantastiska platser i Italien. Ju fler
plaster jag har besökt desto mer har jag dock upptäckt att Italien på flera sätt
är som en hel kontinent och jag skulle helst vilja besöka varenda vrå. Jag
kommer att komma tillbaka. Men här nedan ser ni en liten del av vad jag har
sett de senaste nio månaderna.
Den människa jag var när jag kom hit har jag lämnat för länge sedan. Nu
lämnar jag Bassano fysiskt, vet inte för hur länge, men jag vet att jag
kommer att komma tillbaka. Jag sätter mig på flygplanet hem som en
starkare, gladare och mer öppen människa med tusen nya erfarenheter. Och
mycket mer kunskap. Om människor. Om natur. Om mat. Om odling. Om
språk. Om mig själv. Inom mig kommer jag alltid ha en bit av Bassano.
//Mathilda Muul, EVS-volontär i Bassano del Grappa, Italien
