Sitter du ofta och tänker på vad du ska göra med din framtid? Du kanske snart kommer ta studenten men är inte helt säker vad du vill göra efteråt? Jobba, resa, börja studera på högskolan, men inget av dem alternativen känns riktigt lockande än… Möjligheterna är många. Kanske du precis som jag, har avslutat dina högskolestudier men känner sig inte riktigt redo att hoppa på ett jobb direkt?
Då tycker jag absolut att du ska överväga att åka som volontär med EVS!
Jag själv åkte till Bydgoszcz i Polen och var där under 6 veckor som korttidsvolontär och jobbade med barn och ungdomar. Vi var sammanlagt nio stycken volontärer som arbetade i ett team tillsammans. Bérenice, Xavier och Nicola från Frankrike. Todor och Konstantin från Bulgarien samt Eduarda, Marta och Joao från Portugal. Från början vad det tänkt att jag och en annan tjej skulle åka tillsammans och representera Sverige. Men strax innan avresa så var den andra tjejen tvungen att hoppa av, av personliga själ så det blev bara jag kvar.
Men låt det inte hindra dig från att åka, även om det kanske hade känts lite tryggare och roligare med resesällskap, så ger det otroligt mycket om inte mer när du faktiskt åker själv. Du lär dig att ta ansvar och blir mer självständig bland annat.
Jag och mina kära vänner/ kollegor bodde först i en studentlägenhet som jag delade tillsammans med fyra andra. Jag, Eduarda och Marta delade på ett stort rum tillsammans och Bérenice och Konstantin fick ett varsitt eget litet mindre rum. När man åker ut som volontär är det otroligt viktigt att man kan vara flexibel och villig att anpassa sig. Inte bara till kulturen i landet som du åker till, men man lär sig också anpassa sig en hel del till andras behov eftersom ni är flera volontärer som lever och bor tillsammans under en längre tid framöver. Min egna personliga erfarenhet av att leva så tätt in på varandra är att det är väldigt mysigt, det blir många kulinariska kvällar tillsammans, där man lär sig om varandras traditioner och matkultur med mera.
I och med att vi bodde i en studentlägenhet och många nya studenter skulle börja skolan och även behövde någonstans att bo, fick vi tyvärr inte längre bo kvar där vi bodde första månaden. Istället flyttade vi in till ett annat bostadsområde tillsammans med de som var långtidsvolontärer. Vi som tidigare levde tillsammans fick nu flytta isär från varandra och bo med andra. Vilket är det jag menar med att man måste vara väldigt flexibel och öppen i sitt sinne. Man vet aldrig vad som kommer hända, men det är också en del av upplevelsen.
Vad arbetade jag med?
Som jag nämnde tidigare jobbade vi med barn och ungdomar från 3-18års åldern. Varje dag var inte lik den andre. VI åkte och besökte olika dagis eller skolor och beroende på ålder hade vi antingen olika aktiviteter som lekar, frågesport eller presentationer för barnen och ungdomarna.
Själva temat var inriktat på sport och hälsa, därför kallades också projektet för Sports Joy’3. Det år tredje året i rad som de håller det här temat.
Innan man kom till Polen, hade man nog lite förutsatta meningar hur det skulle vara innan man besökte dem olika förskolor och skolor som man hälsade på. Mot min förmodan så blev jag väldigt positivt överraskad. Vi blev alltid välmottagna av både barn och vuxna, speciellt när man är med dem mindre barnen som alltid är nyfikna ut av sig, var det inga problem att leka och hitta på olika aktiviteter med dem. Lokalerna var också väldekorerade med massa uppiggande illustrationer med massa färger och konstverk från barnen, som i det hela smittade av sig väldigt mycket energi till oss volontärer som kom på besök.
Vi märkte också att ungdomarna på skolorna var mycket bättre på engelska än vi förväntat oss. Många var nyfikna och ställde många frågor under våra presentationer, och efteråt kom det vissa fram som ville ha ens autograf, ta en bild med en eller fortsätta prata. Det var mina “15 minutes of fame”. Skämtåsido, det jag ville komma fram till är att det krävdes så lite för att man skulle väcka någon slags intresse eller inspirera dessa barn och ungdomar. Allt som krävdes var din närvaro, öppenhet och ett glatthumör.
Min största utmaning som jag mötte under min tid i Polen var definitivt språket. Visserligen fick vi lite polskalektioner och lärde oss grunderna som,
Hej/ godmorgon
Jag heter..
Tack etc.
Så att man i alla fall kunde starta en konversation med någon, men om inte medparten kunde förstå engelska särskilt bra, blev det också en väldigt kort konversation. Oftast fick man gestikulera väldigt mycket, men det går om man vill. Nu undrar ni säkert hur vi lyckades kommunicera med varandra när vi arbetade med barnen? Vår koordinator, Kasia som hade ansvar för vårt projekt följde med oss överallt och översatte allt vi sa från engelska till polska 
Det bästa med hela den här upplevelsen har förutom att man träffat och fått arbeta med många härliga barn och ungdomar, lärt sig en massa om sig själv. Man har fått ta ansvar och
utvecklat egenskaper som man kanske inte visste att man hade. I mitt fall fick jag lära mig mer om presentationsteknik och ledarskap. Jag har också fått med mig otroligt många dyrbara minnen som jag skapat tillsammans med mina nyfunna vänner från olika länder. Lärt mig massa om olika kulturer och andra små ord i andra språk.
Något som jag också rekommenderar att ni gör när man åker bort som volontär är att passa på att resa inom landet. Man lär sig och får se så mycket. I vårt fall passade jag och mina vänner på att åka bort så ofta vi kunde. Under vår tid, hann vi besöka städer som Gdansk, Torunn, Krakow, Poznan, Lodz och andra lite mindre städer i närheten där vi bodde.
Ett äventyr man sent kommer glömma.
Tycker definitivt man ska våga och ta den här möjligheten som erbjuds av EVS. Man lär sig och får uppl
eva så mycket.
Vivianne So, volontär i Polen hösten 2015